Berätta kort om vem du är och din professionella karriär.
Jag jobbar på Mälardalens högskola som
forskare och lärare i organisation och management. Från början är jag utbildad
gymnasielärare men efter att ha haft olika roller inom skolans värld i 7 år
tyckte jag det var dags att gå vidare. Efter några år som account manager och
utbildare på ett företag som erbjuder fysisk IT-säkerhet fick jag möjlighet att
doktorera på KTH i Stockholm. Att vara forskare är ett fantastiskt spännande
jobb: jag får utrymme för min stora nyfikenhet varje dag! Att också vara lärare
på högskolan är en bonus: studenterna utmanar mig ständigt så att jag behöver
fundera över hur jag bäst presentera det jag själv är nyfiken på, det jag läser
och upptäcker i min forskning. Att dessutom ha mycket kontakt med världen
utanför högskolan är också jättekul – särskilt när man märker att det man
forskar om gör skillnad. Jag har nog världens bästa jobb tror jag!
Hur har dina tidigare kontakter med PMI sett ut?
Jag blev tillsammans med min kollega Tina
Karrbom Gustavsson inbjuden att tala på PMI:s ”Passion for projects”-konferens
i Stockholm 2013, vilket var jätteroligt. Vi talade om hur forskningen kan
hjälpa projektledare att bli ännu mer kompetenta. Det var inte så pretentiöst
som det låter: vi menar att forskning bör ske i samarbete med dem man studerar
snarare än att forskarna ska komma och ’läxa upp’ projektledarna. Jag har också
haft kontakt med PMI:s ”Mälardalen-chapter” och med PMI:s ”Stockholm-chapter” genom
att jag har hållit föredrag vid ett par av deras sammankomster. Varje gång har
varit lika intressant – det finns många intressanta människor i PMI-världen.
Du har tillsammans med Tina Karrbom Gustavsson skrivit boken
"Projektledning". Vilka riktar den sig till och vad kan man läsa om i
den?
Tina och jag skrev den här boken eftersom vi
var frustrerade över att den litteratur som fanns på marknaden verkade
förutsätta att projekt är likadana. Våra egna erfarenheter och vår egen och
andras forskning säger tvärtom. Projekt är olika! Och då kan man inte
förutsätta att man alltid ska göra på ett visst sätt. Dessutom tyckte vi att
böckerna som fanns på marknaden antingen saknade forskningsanknytning eller att
de var för svårlästa. Boken bygger på idén om att projektledningsläran är en
verktygslåda, och att den kompetenta projektledaren använder rätt verktyg i rätt sammanhang. Vi utgår från fem olika projekt som alla har
funnits/finns i verkligheten och som man får följa i boken. Några har tydliga
mål och går att planera från början. Andra bygger på visioner, och där måste
man jobba annorlunda. Boken har, sedan den första upplagan kom ut 2012, blivit
mycket uppskattad och används i introduktionskurser till projektledning på
högskolor, universitet och i olika KY-utbildningar runt om i landet. Den är
lättläst så man kan nog läsa den på egen hand också om man vill ha en
introduktion till projektledning. Har man arbetat som projektledare ett tag,
men utan att ha utbildat sig, kan boken ge en bra överblick har vi märkt.
Du har forskat på ämnet projekt och temporära organisationer.
Berätta om några observationer och forskningsresultat inom området.
Det händer mycket just nu inom
projektforskningen. En sak jag intresserat mig för är ”projektifieringen”,
alltså trenden att alltfler uppgifter organiseras i projekt i alltfler
branscher. Det här är en trend som varit stark de senaste 10 åren, men som nu verkar
mattas av. Vi märker att i vissa organisationer vill man inte använda ordet ”projekt”
för tidsbegränsade aktiviteter. I andra organisationer får man inte ens använda begreppet. Anledningen kan vara att om man
kallar något för ”projekt” så förväntas man också använda sig av
organisationens projektmodell, och för vissa tidsbegränsade aktiviteter anser
man att det blir för krångligt att göra något till ”ett projekt”. I andra
sammanhang – och det här har vi främst hört i offentlig verksamhet – har ordet ”projekt”
fått en dålig klang: man uppfattar det som om detta är en snudd på oseriös organiseringsform
med dålig möjlighet att ta ansvar för långsiktiga frågor, till exempel vad
gäller hållbarhet.
Med anledning av den här utvecklingen
genomförde jag och en kollega nyligen en analys av PMBOK, för att ta reda på om
de idéer som uttrycks där om hur man ska organisera projekt är förenliga med
hållbarhetsidéerna. Klarar projektformen, såsom den beskrivs i PMBOK, av att
härbärgera långsiktighet, till exempel? Det visade sig att även om det finns en
del i PMBOK som inte är direkt förenligt med idéerna om”hållbarhet”, så framställs
ändå projekt på ett sätt som gör att man, om man har förmåga att jobba klokt
och situationsanpassa sin användning av verktygen, visst kan arbeta med
hållbarhetsfrågor i projektform. För en del av dem som läser det här kanske det
här låter som ’old news’, men faktum är att kritiken mot projekts förmåga att
härbergera långsiktiga frågor finns, och därför är forskningen intressant och
viktig.
En annan aktuell trend som intresserar mig är
digitaliseringen. Detta är en utveckling som får konsekvenser även för projekt
och projektledning – på olika sätt. Vi har redan sett en explosion av användningen
av digitala verktyg, både för informationsdelning och kommunikation, och det
har börjat komma verktyg som ”tar tempen” på projekt på olika sätt, t ex vad
gäller projektmedarbetarnas motivation. Det här är intressant: kan
projektledning digitaliseras? I vilken utsträckning? Vad händer med
projektledarrollen och vad händer med projekt som arbetsform i spåren av
digitaliseringen? Vi har precis fått pengar från FORTE för att bland annat
studera sådan här frågor i ett forskningsprojekt som i en första fas kommer att
pågå de närmsta 3 åren.
PMI riktar en del av sin verksamhet till studenter, hur ser du
på projektledning som kompetens för studenter?
Jag tror att kunskap om projekt är en
nyckelkompetens för alla studenter på högskolan idag. Alla kanske inte blir
projektledare, men de allra flesta kommer att arbeta i eller med projekt –
eller i/med någon annan form av temporär organisationsform. Att förstå hur
projekt fungerar och hur projektet samspelar med den kontext det befinner i sig
är centralt tror jag. Att arbeta i projekt är något annat än att arbeta i
förvaltande verksamhet eller i processbaserad verksamhet. Temporära
organisationsformer är annorlunda är permanenta, på flera sätt, vad gäller beslutsfattande,
ansvarsfördelning, gruppdynamik osv. Av det här skälet har vi ökat antalet
projektledningskurser på MDH, och kurserna är väldigt populära. Just nu undervisar
jag en kurs med ca 150 studenter från olika program som lär sig grunderna inom
projektledning. Kul!
Det skrivs en hel del nu om att den yngre generationen ställer
andra krav på sina arbetsgivare. Du kommer i kontakt med unga människor i
högskolan, är detta något du observerat och som kan tänkas påverka om hur vi
jobbar i projekt i framtiden?
Jag har jobbat med unga människor hela mitt
yrkesliv – utom under de år då jag jobbade i näringslivet (där jag i och för
sig hade en del unga kollegor) – och frågan är inte ny, den har ställts många
gånger tidigare. Jag vet inte om jag tycker att ”dagens ungdom” är annorlunda
än tidigare, inte på ett fundamentalt plan i alla fall. Visst, de har andra
kompetenser, t ex vad gäller förmågan att ta till sig digital teknik, men min
känsla är de har samma behov av bekräftelse, trygghet och
utvecklingsmöjligheter som tidigare generationer. Det finns förstås stora
individuella skillnader, men så har det alltid varit. Jag tror alltså att vi
kommer att stå inför samma utmaningar även fortsatt i projektverksamhet. Hur
kommunicerar man på bästa sätt? Hur skapar man motivation och engagemang?
Frågorna är inte nya men svaren måste erövras av varje enskild projektledare,
hela tiden.
Vilken nytta kan, som du ser på saken, en intresseorganisation
som PMI bidra med för projekt och samhälle?
Jag tycker det är viktigt att
intresseföreningar såsom PMI hänger med i utvecklingen av projekt som arbets-
och organiseringsform. Annars riskerar man att projekt ”slängs ut med
badvattnet”, det vill säga att projektledningsläran får oförtjänt dåligt rykte
som en arbetsform som är rigid, stelbent och oförmögen att hantera en
föränderlig verklighet. Och det är ju precis tvärtom vad projekt står för.
Projektformen är står för flexibilitet och möjligheten till att skapa resultat
genom tydlighet. Här är det viktigt att PMI liksom andra intresseföreningar
låter detta speglas i verksamheten, i dokument som produceras och så vidare.