En smula ödmjukhet hjälper
Att projektledning är en egen profession är ju en självklarhet för oss som är professionella projektledare. Men vad har man egentligen för bild av projektledning ute i näringslivet?
PMI:s forskningsrapporter visar på fortsatt ökat behov av projektledare. Bristen på projektledare är enorm på svenska marknaden. Men det finns ett problem som kan få stora konsekvenser. Felrekrytering. Cirka var fjärde annons letar efter den profil en professionell projektledare bör ha - en proaktiv och kommunikativ ledare som planerar, följer upp, hanterar intressenter och leder ett tvärfunktionellt team mot leverans av specifika mål. Tre fjärdedelar söker, projektledarrubriken till trots, till exempel ”spetskompetens på mediaförsäljning”, en ”kreativ och erfaren landskapsarkitekt” eller någon som är en ”fena på entreprenadjuridik”. I en annons, som passerade mitt flöde för någon dag sedan, såg jag att projektledaren får ”äran” att leda 20-40 (!) projekt samtidigt. Antingen är det inte projekt som ska ledas, eller så förstår man inte hantverket och vilket arbete det kräver.
Man behöver professionella projektledare, men får istället fler säljare, tekniker, marknadsförare, inköpare och andra specialister. Eller rena administratörer. Varför då? För att man inte vet vad man inte vet.
Min tolkning är att få chefer och personalvetare förstår professionen projektledning. Varken inom näringslivet eller offentlig sektor. Det leder till återkommande felrekryteringar, kostsamma felstarter i projekten och förlorat förtroende hos kunder. Saken är den att även konsultfirmor som hyr ut professionella projektledare ibland saknar den kunskapen. En blind leder en blind. Jag har fått gå in i flera organisationer och reda upp havererade projekt efter ”projektledare” (läs operativa specialister) från välkända konsultföretag.
Jag har implementerat projektkulturer i många organisationer och den vanligaste frågan jag får av de som varit i verksamheten länge är ”men vad är egentligen ett projekt?”. Tycker du också det är förvånande? Efter att själv ha varit i professionen i över 25 år är det lätt att ta för givet att kan det du kan. Det hjälper med en smula ödmjukhet då. Att gå försiktigt fram och så de frön som får projektmognaden att växa med förståelse för olika paradigm och erfarenheter.
Svårast att förändra är det när chefer tror att de kan projektledning, trots att de aldrig lärt sig hantverket. De slår ifrån sig alla goda råd på vägen. Cheferna är ofta också bromsklossar när det avser att öka projektledarkompetens och beställarkompetens i den egna organisationen. De ser ofta utbildning som en ren kostnad. Om man redan (tror att man) har kompetensen, varför lägga pengar på den? Men om man kan skära ledtiderna i projekten med 20-50% för att man startar dem rätt? Skulle det vara värt pengarna då? Sannolikt, ja.
Under våren har jag haft förmånen att få reda upp ett felstartat projektprogram, vilket höll på att kosta min kund förlust av en miljardaffär. Min kunds kund är en högst kompetent beställare, som efterfrågar projektplaner och riskhanteringsplaner och sätter upp goda rutiner för samordning. Jag är lyrisk – beställarkompetens är vi projektledare inte bortskämda med. Men de tillsatta projektledarna hos min kund är pressade av sin krävande kund och ställer sig undrande över att de ska ha ”så mycket detaljer”. (Jag säger bara Grattis! Det är med krävande kunder vi utvecklas.).
Under fyra månader har jag försökt få förklara för projektledarna hur jag jobbar med omfattning, WBS och uppsättningen av ett projektteam – för döva öron. I nästa vecka ska jag få utbilda dem, för nu har de fått applåder av sin kunds styrgrupp för vårt sätt att jobba. Jag citerar dr Wayne Dyer. ”The highest form of ignorance is when you reject something you don’t know anything about”.
Eller när vi inte vet vad vi inte vet, så vet vi inte ens vad vi ska fråga efter. Då hjälper det med en smula ödmjukhet.
Annette Wendin
VD, Förändringsledare & Affärscoach på INstant INfusion AB
Utvecklar projektledare och projektintensiva organisationer
annette@inin.se
2019-08-15