Till startsida

Hur skapar man en riktigt bra WBS?

Ett av de bästa verktygen för en projektledare är WBS:en. Den började användas på i amerikanska försvaret på 50-talet, letade sig in på NASA, och blev givetvis en del av best practice när PMI tog fram sin PMBOK® Guide

En WBS bör helst inte innehålla aktiviteter, utan ska fokusera på leverabler eller resultat. På så sätt är det lättare att beskriva acceptanskriterier för det som levereras. ”Att städa ett rum”, säger ingenting om hur städat ett rum faktiskt blir, och vad man ska fokusera på, medan ”ett rent golv” förutsätter undanplockning, dammsugning och kanske till och med att man våttorkar. En bra WBS ska i de flesta fall styra diskussionerna mot VAD som ska göras, och inte HUR det ska utföras. 

För att få fram en riktigt bra WBS är det ofta en bra idé att blanda in representanter för de olika kompetensområden som ett projekt täcker. Det är också bra att försöka enas om vad som ska levereras på en övergripande nivå, vilket kan kräva en del kravinsamling, undersöka alternativ och gärna även konceptuella visualiseringar. 

Hur tar man fram WBS:en?

En WBS kan byggas uppifrån och ner (bryta ner resultatet i dess beståndsdelar), eller nedifrån och upp (att komma på delleverabler som man sedan aggregerar upp), och i de flesta fall är en kombination av dessa två angreppssätt att rekommendera. När man börjar uppifrån och ner, så är bra frågor att utgå ifrån: ”vad kommer projektet att leverera?”, ”vilka förändringar blir en konsekvens av projektet?” eller ”vad behövs för att kunna leverera projektet?”. 

Det är viktigt att komma ihåg att man kan bryta ner samma projekt på lite olika sätt beroende på vilken ”lins” man betraktar ett projekt genom, och att det därför i teorin kan finnas flera WBS:er för ett projekt beroende på användningsområde.

För att tydliggöra det här kan ett exempel vara ett företag som vill ta fram en webshop för att sälja till privatpersoner. De kan välja att bryta ner det här projektet på lite olika sätt – antingen genom de komponenter som resultatet består av (de servrar, mjukvaror, och bibliotek som används), de sidor som webshoppen består av (kallas ibland också en sitemap) eller så kan man bryta ner den funktionalitet man ska kunna utföra (t.ex. epics, features, user stories). 

Det är inte direkt så att någon av dessa nödvändigtvis är mer korrekt än en annan, utan dessa perspektiv kan alla vara användbara i olika situationer. För att kunna ta fram en bra WBS kan man behöva enas om vilket perspektiv man ska utgå ifrån, eller så kan man prova att ta fram olika versioner för att bedöma vilken som blev bäst.

En bra struktur för en WBS

Det man bör tänka på när det gäller själva strukturen är att i den resulterande hierarkin finns det olika relationer mellan en förälder och dess barn som kan variera lite beroende på projekt, domän och behov. Även inom samma WBS kan man ibland kombinera olika angreppssätt. Här listas några möjliga relationer:

  • 1.En förälder består av sina barn

  • 2.Ett barn behövs för att föräldern ska kunna realiseras 

  • 3.Ett barn tillhör kategorin som föräldern representerar

Här nedan beskrivs var och en av dessa lite mer i detalj.

1. En förälder består av sina barn 

En relation där en föräldranod består av sina barn är den mest klassiska relationen, och kan ibland även kallas PBS (Product Breakdown Structure). En bil, t.ex., består bland annat av ett chassi, motor, växellåda. En cykel av ram, styre, hjul och pedaler. Ett hus av husgrund, stomme, väggar, tak, el, vatten och avlopp. Ibland kan beståndsdelarna fångas på lite olika sätt, vilket exemplet med websidan tidigare visade (beståndsdelar kan vara komponenter, funktionalitet eller sidor). Om man levererar konkreta leverabler i ett projekt, så är det ofta bra att utgå från dessa, och bryta ner dem i sina beståndsdelar som ett första steg i att ta fram en bra WBS.

2. Ett barn behövs för att föräldern ska kunna realiseras

I projekt krävs ofta vissa leverabler eller resultat under projektets gång som krävs för att kunna leverera projektets resultat, men som inte är en del av det. Det kan vara något av följande:

  • ·tjänster som behövs under projektet, som t.ex. projektledning, kvalitetssäkring eller inköp. 

  • ·leverabler som behövs under projektet, som t.ex. projektdirektiv, projektplan, prototyper, kontrakt med leverantörer och mötesprotokoll. Vissa leverabler används både under projektet men har ofta en betydelse även efter projektet, som t.ex. bygglov, teknisk dokumentation och 

  • ·resultat/förändringar som behövs under projektet, som t.ex. kompetenshöjning, buy-in från intressenter

3. Ett barn tillhör kategorin som föräldern representerar

Ibland kan man gruppera vissa resultat på ett annat sätt än de som beskrivs ovan. Det kan handla om att gruppera sådant som ska göras på olika sätt för att göra WBS:strukturen tydligare. Det kan t.ex. handla om att gruppera efter fas, milstolpar, funktioner, prioritet eller plats. Även andra egna kategorier kan underlätta förståelse, kommunikation och arbetet i projektet.

Att tänka på

Förutom att ha ett bra angreppssätt att ta fram en WBS, och att arbeta för att få till en bra struktur på WBS:en är det bra att tänka på följande:

  • ·En WBS är ett av de effektivaste sätten att hålla ordning på projektets omfattning (scope), och det är därför en bra idé att sätta en baselinje efter när projektets omfattning sätts, men också efter varje granskning och godkännande av förändringar i projektet

  • ·En WBS kan användas mer än bara som ett en del av planeringen, det kan också vara ett kommunikationsverktyg för intressenter, ett sätt att följa upp vad som levererats och ett sätt att tydliggöra leveranser

  • ·Det går bra att arbeta med WBS även om man arbetar agilt, och då kan man säga att WBS:en motsvarar backloggen, där ordningen blir viktig. Tänk dock på att den traditionella bilden av en WBS är att allt som ingår i WBS:en ska levereras (och att det därför formellt kanske inte heller kan kallas en WBS enligt de flesta definitioner)

Viktigast av allt för att bli bra på att ta fram WBS:er är nog ändå att träna på att använda det som ett verktyg, att använda det i kommunikation med intressenter, och att utbyta erfarenheter med andra projektledare. 

Klas Skogmar, managementkonsult och utbildare inom projekt-, program- och portföljhantering.

2019-09-24