Låt 2020 bli året då vi granskar ’sanningarna’ inom projektledningsområdet!
Fake news finns överallt, även inom projektledningsområdet. Det rör sig om påståenden som berättar enkla sanningar och som presenteras på ett tilltalande sätt. Men de är förrädiska eftersom de förenklar verkligheten. Hur ska vi då veta vad som är sant och falskt?
Vi möter dem dagligen. ’Faktauppgifterna’ som tycks visa på hur misslyckade våra befintliga sätt att arbeta på är och som på ett lättfattligt sätt förklarar världen för oss. Ofta används de av konsulter som del av en argumentation för hur vi ska förändra våra sätt att arbeta. ”80% av alla förändringsinitiativ misslyckas”, eller "Röda personer är dominanta, gula är influerande, gröna är stabila och blåa är analytiska”. Påståenden som de här är tilltalande eftersom de berättar en enkel sanning om något vi tycker är problematiskt. De är helt enkelt lätta att ta till sig.
Tillgången till den här typen av ’fakta’ har också ökat lavinartat med sociala medier där enkla budskap sprids snabbt och exponentiell. ’Fake news’ är helt enkelt en del av vår vardag i dag. De är också en viktig ingrediens i konsultindustrin – nu senast rapporterade exempelvis Sveriges Radio om hur fyra regioner i Sverige spenderat miljontals kronor på att sjukvårdspersonal skall utbildas i den icke-vetenskapligt bevisade så kallade DISA-modellen.
Risken är alltså stor att vi låter lura oss av tydligheten i budskapen, och att vi, i vår iver att hitta lösningar på de utmaningar vi har, med hjälp av dessa ’sanningar’ förenklar våra problem på ett sätt där vi tappar viktiga nyanser; nyanser som vi faktiskt behöver utveckla förståelse för för att verkligen kunna tackla utmaningarna.
Det har också visat sig att det är oerhört svårt att tvätta bort osanningar. Även om ett påstående senare visar sig vara falskt verkar det alltså som om den sanningsstatus det får när det sprids till många består.
Men hur ska man då veta vad som är sant och inte? Svaret är förstås att det inte alltid är så lätt att veta, eftersom vad som är ’sant’ eller ’falskt’ faktiskt inte alltid är sådär svart-vitt som vi skulle vilja tro.
Generellt sett bör man dock vara misstänksam mot generaliserade påståenden av typen ”80% av alla förändringsinitiativ misslyckas”, och "Röda personer är dominanta, gula är influerande, gröna är stabila och blåa är analytiska”. Även om de innehåller tydliga och distinkta begrepp (”80%”, ”röda”, ”gröna”, ”blå”) bygger de på grova förenklingar, vilket faktiskt gör dem relativt rätta att ifrågasätta – om man bara bemödar sig att tänka efter. Vad är till exempel ett ”förändringsinitiativ”? ”Misslyckas” i förhållande till vaddå, enligt vem och när? Är ”dominanta” och ”influerande” uteslutande kategorier? Under vilka förhållande är någon ”stabil”?
Man kan också med fördel använda sig av den klassiska källkritikens grundfrågor:
Varifrån kommer uppgifterna? Är den eller de som framför dem experter på området och har vederbörande någon vinning av att påstå att verkligheten förhåller sig på ett visst sätt? Att någon kallar sig expert innebär inte att vederbörande nödvändigtvis är expert och om den som påstår något inte är opartisk i förhållande till sammanhanget minskar uppgifternas trovärdighet.
Har andra faktagranskat informationen? Att något står skrivet i en bok, eller upprepas på internet är ingen garanti för att det är sant. De mest trovärdiga källorna är sådana som är granskade av andra; till exempel vetenskapliga tidskrifter som genomgått så kallad ’peer-review’-granskning (vilket är information man alltid hittar på journalernas hemsidor).
Går det att kontrollera vad påståendena bygger på? Hur har dessa ’fakta’ kommit till – vilka metoder har man använt sig av och är dessa korrekt använda? Det är förstås en fördel att kunna lite om vetenskaplig metod, men man kommer långt med sunt förnuft. Även om ett påstående bygger på en stor mängd data betyder det inte att påståendet är sant i just ditt fall – det beror på hur likt ditt fall är den data som påståendet bygger på.
Använder vi oss av de här klassiska sätten att granska påståenden vi får serverade om projekt och projektmetoder i olika sammanhang kommer vi inte bara att bli bättre på vad vi gör. Vi kommer också att förstå varför påståendena presenteras för oss. Förhoppningsvis innebär det i sin tur att vi blir bättre på att värdera olika lösningsförslag. Låt oss alltså göra 2020 till ett år där vi granskar ’sanningarna’ inom projektledningsområdet!
Anette Hallin
Professor i företagsekonomi vid Åbo akademi och Mälardalens högskola
2020-01-05